Snart återvänder Henrys yngre bror Jamie hem ifrån kriget, han har varit pilot i Europa. Jamie är en känslig charmör men han plågas svårt av minnen ifrån krigets fasor. Ännu en ung man återvänder hem till farmen, Ronsel Jackson, son till de färgade dagverkarna på farmen. Ronsel var en ärad och hyllad hjälte därborta i kriget men väl hemma i Mississippi inser han att de gamla rasistiska värderingarna fortfarande frodas och lever kvar. Dessa två unga män, plågade av sina minnen ifrån kriget, blir vänner. En vänskap som kommer att visa sig vara livsfarlig och som kommer att utmynna i en fruktansvärd tragedi.
Vi får följa sex personer i den här historien: Vi har först Henry, en stabil, sansad och godtrogen man som lever för sin farm och sin bomull, vi har Laura, en varmhjärtad kvinna som kommer visa sig besitta en otrolig styrka. Vi har familjen Jackson, Florence och Hap, som båda får lov att komma till tals med sina egna röster. Dessa två är gudfruktiga och hårt arbetande människor som många gånger får känna av de starkt rasistiska åsikter som frodas i Mississippideltat. Vi har deras son Ronsel, en arg och bitter man som inte tål att bli behandlad som mindre värd pga sin hudfärg, han har fått känna på att bli behandlad med värdighet och respekt. Och vi har Jamie, Henrys yngre bror, en charmör med ett känsligt inre som ständigt plågas av deras far. Han får aldrig känna att han är bra nog utan alltid får han veta att han är oduglig och inte man nog. När han återvänder hem så bär han med sig mörka minnen ifrån kriget och han dövar sig med hjälp av whiskey.
Alla dessa får sin egen röst i boken, alla berättar med sina egna ord om det som händer men inte Jamie och Henrys far. Den man som kallas Pappi, en man som är otroligt småsint, elak och som har väldigt rasistiska åsikter. Och jag är glad att hans del i historien enbart återberättas via de andra, för jag hade nog inte orkat med att läsa hela kapitel skrivna ur hans synvinkel. Jag är glad att författaren valde att göra honom "stum" och låta andra berätta om hans delaktighet men samtidigt så hade det kanske varit bra att han fick komma till tals så att säga. Men i övrigt gillar jag verkligen att det är 6 stycken personer som berättar , vi får bitar av historien upplagda ifrån olika håll som sakta vävs samman för att i slutänden leda fram till det där ofattbart hemska. Vi får verkligen lära känna alla personer väl och vi kommer att förstå deras val när det är dags att förstå.
Redan i det första kapitlet så sätts tonen, redan här kryper en förtätad och mörk känsla sig på och klibbar sig fast vid en. Som läsare förstår man att detta inte bådar gott, något fruktansvärt är på väg att hända och allt du kan göra som läsare är att fortsätta läsa. Där finns något olycksbådande över historien som vecklas ut framför oss men samtidigt är det inte nattsvart hela tiden. Hillary Jordan låter små stråk av ljus och hopp finnas med, små glimtar av lycka och stillhet där man kan andas ut en stund. Och det gör läsningen än behagligare och faktiskt skapar just de där små glimtarna en ännu starkare spänning. Hade det enbart varit nattsvart så hade man gått under i mörkret, nu ser man de där små glimtarna och man vill så gärna hoppas på att just de glimtarna är de som överlever.
Det är en historia om rasism, förbjudna känslor, svek, vänskap och tillit. Mississippi bjuder på en intensiv och mångfacetterad läsning, jag är djupt imponerad av boken och ännu mer imponerad blir jag av att detta faktiskt är Hillary Jordans debutbok. Jag njöt verkligen av denna bok och den kommer stanna kvar länge hos mig. I slutet av boken finns det även en rad frågor som skulle vara mycket passande för att diskutera bokens svåra ämnen i t ex en bokcirkel eller kanske rent av en skolklass.
Finns boken att låna? Klicka här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar