söndag 22 december 2013

Stenhjärtat

Kriminalreportern Katarina Wennstam slog igenom med reportageböckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, där hon diskuterade våldtäkt, sexuellt våld och övergrepp mot kvinnor.

När hon gick över till att skriva spänningsromaner, fortsatte hon på samma tema. 2004 kom romanen Smuts som handlade om trafficking och sexhandel, Den följdes av Dödergök (2008) om polisers våld i hemmet, samt Alfahannen (2010), som handlar om sextrakasserier och våld i filmbranschen.

Stenhjärtat är andra delen i Katarina Wennstams trilogi med advokaten Shirin Sundin och kriminalinspektören Charlotta Lugn. De är två kvinnor i en värld präglad av manliga karriärer och manligt våld.

Stenhjärtat handlar om den lilla flickan Gloria, sex månader gammal, som utsatts för ett brott. Mamman kommer inrusande med henne till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm en mörk kväll strax före jul. Gloria andas inte, men varken mamman eller pappan kan förklara vad som har hänt. Snart ser man att Gloria har svåra hjärnskador och allt pekar på att någon har skakat Gloria så våldsamt att hon sannolikt inte kommer att överleva.
När misstanken om brott väcks, blir det kriminalkommissarie Charlotta Lugns och Shirin Sundins uppgift att ta reda på sanningen. Det kommer inte att bli någon god jul, varken för Gloria, hennes syskon eller mamma Pernilla och pappa Andreas.

Katarina Wennstam kan sitt ämne och när hon beskriver Glorias skador man blir djupt berörd. Hur kan någon göra detta mot ett litet barn? Brist på sömn och långvarig press kan få alla ur balans, men de allra flesta har en spärr som hindrar att de tar till våld, särskilt mot små barn.
Shirin och Charlotta påverkas båda av utredningen och lilla Glorias öde. Parallellt med att brottsutredningen framskrider får vi följa deras privatliv och egna problem.

Stenhjärtat är en spännande deckare om ett svårt och tabubelagt ämne, våld mot barn inom familjen. Katarina Wennstam har något viktigt att säga och hon gör det bra.

Finns boken att låna? Klicka här!

onsdag 11 december 2013

Kalklinbanan Forsby - Köping

Kalklinbanan mellan Forsby och Köping är 42 kilometer lång och byggdes för kalktransport för cementtillverkning. Den byggdes 1939-1940 och gick från Forsby kalkbrott genom kommunerna Köping, Kungsör, Eskilstuna, Vingåker och Katrineholm. Slutdestination var fabriken i Köpings hamn, där man tillverkade cement.
Linbanan var Europas längsta när den byggdes och från 1987 fram till rivningen 2013 var den världens längsta fungerande linbana.
I juni 1997 togs banan ur drift. Då hade den transporterat totalt 25 miljoner ton kalk och varit i drift i 53 år.I juni 2013 påbörjades rivningen av Kalklinbanan.
Kalklinbanan utnämndes till Årets Industriminne år 2003 av Svenska industriminnesföreningen.

Nu kan du låna dessa två filmer på biblioteket som handlar om Kalklinbanan och dess historia. Klicka på titlarna för att se om filmen finns att låna!


Linbanan Forsby–Köping – En resa längs linbanan 
Det är en film för dig som alltid drömt om att åka med linbanan. Efter en introduktion
om linbanan och kalkfabriken så bjuds du på närmare 1 timmas vyer från linbanan där
stora delar är filmade från arbetsvagnen på linbanan.






Linbanan Forsby–Köping – Linbanan och tekniken
Industrilinbanan Forsby–Köping användes åren 1941–1997. Många har sett linbanan i sin hembygd,
men hur fungerar linbanan och hur är den byggd?
I filmen får du en beskrivning över banan och
dess stationer. Hur man driver den 42 km långa linbanan med endast fyra elmotorer och hur den
körs av några få personer.
Innehåller en bonusfilm som visar traverskran vid kalklagret i Köping.