Majgull Axelsson, Is och vatten, Vatten och is

Inez och Elsie är enäggstvillingar och dom växer upp tätt in på varandra. Dom är oskiljaktiga. Inget kan komma emellan dem.  Men trots allt växer en spricka sakta fram och gapet mellan de två blir ännu större när Elsie blir med barn efter en våldtäkt. Hon föder en son Björn men det blir Inez som får ta hand om honom. Inez som tom skaffar sig en lämplig pappa, Birger till "sin" son och gifter sig med honom. Elsie går istället till sjöss och vill bara glömma att hon har en son. Sen finns där även Susann, Inez och Birgers riktiga barn som växer upp helt i Björns skugga. Den Björn som växer upp och blir en stor och älskad popidol. Sen finns där Inez och Elsies mor Lydia, som är en kontrollerande och kall kvinna.

Axelsson är mästerlig på att skildrar mänskliga relationer, att berätta om allt det där som skaver inom en människa, om hur lätt man kan gå sönder inombords och om det där mörka som finns inom en. Hennes karaktärer är trasiga, såriga och ensamma individer, i denna bok svävar dessa sex människor runt varandra men utan att komma nära varandra, dom delar tak emellanåt men dom glömmer bort att se varandra. Dom gör varandra illa men dom kan inte prata med varandra. Det är otroligt starkt skrivet och jag läser sakta för att verkligen njuta i fulla drag av berättelsen. Allt är dock inte nattsvart, små glimtar av ljus och hopp finns där. Små stunder av närhet och kärlek. Slutet är med fint skrivet, inte för sentimentalt och sockrat, utan ett bra slut med en viss aningen om försoning och hopp.  Miljöerna är även dom fulla av liv och detaljer, jag älskar dom stycken som utspelar sig på fartyget Oden som stävar fram genom isen i Nordpolen. Den slutna miljö och dom innerligt vackra miljöerna är perfekta för bokens historia.

Finns boken inne? Klicka här!  Boken finns även som storstil och ljudbok!