Djurens spår

När jag går till jobbet går jag genom en liten skog. Nu när snön ligger vit och djup ser man tydligt spåren efter alla djur som passerat. Det är harar, rådjur och även katter och hundar. Men det är inte så lätt att avgöra vilket djur som gjort vilka spår.

Handboken Djurens spår av Lars-Henrik Olsen är alldeles ny på biblioteket. Här presenteras djurspår i alla dess former: från fotspår till gnagspår, fjädrar, spillning och gömslen. I boken visas hur man läser de spår som djuren lämnat efter sig i skog och mark. Spår i form av fotavtryck, ett hål i marken eller en tappad fjäder kan ofta berätta en hel del.
De flesta vilda djur är mycket skygga. Många däggdjur är dessutom bara aktiva under dygnets mörka timmar och vi ser dem därför sällan. Men vi kan se deras spårstämplar. För att vi ska kunna avgöra från vilket djur spåren kommer är storleken och formen på spårstämpeln naturligtvis av stor vikt. Hela rörelsemönstret, steglängden och avståndet mellan framfötternas och bakfötternas avtryck ger ytterligare information om vilket djur som har passerat. När man sedan börjar följa ett spår kan man ofta se andra spårtecken: rester av djurets måltid, gnagspår, grävspår, kadaver, bon, exkrementer och gömställen. Det finns mycket att titta efter.

När man ska bestämma ett spår är det en fördel att veta lite om djuren och därför ägnas andra halvan av boken åt beskrivningar av våra vilda djur: hur de lever, vilken miljö de föredrar, deras storlek, utseende och utbredning.

Finns boken att låna? Klicka här!