Att älska någon med hela sitt hjärta.

Torkar aldrig tårar utan handskar, del 1 Kärleken av Jonas Gardell

I ett par dagar har jag haft sällskap av Paul, Benjamin och Rasmus, vi har vistas i ett kallt och fördomsfullt Stockholm. Tiden är början av 80-talet och homosexualiteten klassas inte längre som en sjukdom. Paul är en öppensinnig bög, lätt excentrisk, innerligt varm och snäll. Han vill ta hand om alla andra, bjuda in dem till sin familj och visa dem vägen framåt. Samtidigt så vet vi som läsare att denna underbara människa står med ena foten i graven redan. Han är redan märkt av HIV utan att veta om det, den har byggt bo i honom och bara väntar på att bryta ut.  Benjamin är en pålitlig och troende jehovas vittne, han tror så innerligt och han är högt uppskattad av sin familj och församlingen. Rasmus är en ung grabb ifrån lilla Koppom som flyr ifrån mobbing och utanförskap så fort han kan. Och han hamnar i Stockholm. En julafton samlas de hemma hos Paul, och där förändras allt för Benjamin och Paul. Deras kärlek är så skör, så ömtålig och så ny att jag vill gå in i boken och göra något för att förhindra allt det där som kommer hända dem. Såsom Benjamin hulkande och gråtande bekänner för Paul, att han bara vill ha någon att älska ju. Han vill få vara sig själv men samtidigt är han livrädd för vad som ska hända om han kommer ut som bög. Han är ju ett jehovas vittne. Allt sker ännu i smyg, ingen vågar skylta alltför öppet med sin kärlek.

Jag blev starkt påverkad av Jonas Gardells bok, han är en skicklig berättare som här delar med sig av sin och sina vänners historia om hur det var att vara homosexuell i Sverige på 80-talet. Han skriver med sorg och med vrede i sin text, texten flödar av berättarglädje men genomsyras av det mörka och det svåra. Han håller en fin balans där, låter vreden finns där, stark och obändig men samtidigt så tar det inte över. Det blir inte enda lång hatfylld anklagelse akt utan det andra får lov att jämna till kanterna, kärleken och vänskapen vävs in mellan vreden och ilskan. Insprängd i texten finns det fakta bitar oftast ifrån dagstidningar som visar upp hur synen på de homosexuella var då. Gardell berättelse pågår i olika skikt, vi har historien där och då samtidigt som det invävt i historien finns framtidsglimtar. Som den där julaftonen, den där speciella och skimrande alternativa julaftonen, där Paul glittrar allra mest och skålar högt i champagne. Där får vi en enda kort mening veta att han står redan med foten i graven. Men när vet vi inte, detta måste vi bära med oss in i de andra böckerna. Ovetskapen och rädslan. För detta är bok nr 1 i en trilogi, del två planeras komma ut till våren 2013.  En annan sak som följer med mig så här efter läsningen är Rasmus föräldrar som vi får lära känna, där de sitter i Koppom och ängslas över sin son, deras enda barn. Hur de älskar honom och hur de oroar sig.

Detta är en bok jag skulle vilja att alla läste och tog sig till då det är ett så viktigt vittnesmål över hur det var här i Sverige på 80-talet och hur det var att vara homosexuell då. Jag var själv för ung för att minnas något av 80-talet, för även om jag är född 82 så känner jag att jag inte minns något av den panik eller rädsla som drabbade Sverige då. Kanske beror det på att jag växte upp i en väldigt liten by långt nere i Skåne eller var det att jag var för ung då. Men nu har jag läst och jag har gråtit och jag har svurit. Jag kommer bära med mig Paul, Benjamin och Rasmus länge och jag kommer garanterat läsa om boken många gånger.

Finns boken att låna? Klicka här!

Barnmorskan från East End

Jennifer Worth arbetade under 20 år som barnmorska och sjuksköterska i Londons fattigaste delar. Hennes memoarer, Barnmorskan från East End, har blivit en uppskattad engelsk tv-serie som visades på SVT i somras.

I boken, och tv-serien, berättar Jennifer om hur hon som ung nyutexaminerad barnmorska kom till East End för att arbeta i ett nunnekloster på 1950-talet. Nunnorna gav mödravård till kvinnorna i området och hjälpte till vid förlossningarna.

Familjerna var fattiga och trångbodda, husen slitna och utan rinnande vatten och toalett. För kvinnorna var livet svårt, med tungt hushållsarbete och många barn att ta hand om.

Jennifer kom från en skyddad medelklassfamilj och mötet med fattigdomen blev en chock. Hon förfasade sig över smutsen, den bristande hygienen och de stora barnaskarorna. Preventivmedel var något i stort sett okänt.

Men genom arbetet kom hon människorna i East End nära och lärde sig att älska och beundra deras livsvilja och värme och den humor som frodades i misären.

Många människoöden skildras i boken. Till exempel spanska Conchita som födde 25 barn och inte talade ett ord engelska. Ett tragiskt öde var den prostituerade Mary som 14 år gammal födde ett barn som togs ifrån henne. Jennifer berättar också om nunnorna och sina kollegor.

Det är en varm och gripande skildring av efterkrigstidens London och människorna i East End.

Finns boken att låna? Klicka här!

Mor, mamma, morsan

Alla människor har en relation till sin mamma. I antologin Mor, mamma, morsan skriver tretton författare och kulturpersonligheter personligt om sina mödrar. Fredrik Strage, Mari Jungstedt, Augustin Erba, Agneta Klingspor, Martina Montelius, Aase Berg, Nour El-Refai, Jonas Brun, Kristian Lundberg, Anna Jörgensdotter, Helena von Zweigbergk, samt bokens redaktörer Sonja Schwarzenberger och Roberth Ericsson, medverkar i boken.
I Dagens Nyheter skrev Malin Ullgren :
"Uppenbart är väl att jag tappat all kritisk strävhet inför den här antologin. Den är så rik, så fint blandad och många gånger så modig att jag bara kan höja handflatorna och kapitulera inför att så många lyckats skriva så väldigt bra om det enda livslånga förhållande jag är helt säker på finns: som dödsdans och som kärlekssaga."
Här kan du läsa om mamman som tog sig från Libanon till Sverige utan en krona och om mödrar som offrat allt för sina barn.
Fredrik Strage berättar om sin mamma som efter att ha varit hemmafru i många år, blev framgångsrik konstnär.
Men det finns också mörkare historier om mammor som svikit, som glidit undan från sina barn på grund av sjukdom eller där familjelyckan gått i kras på grund av alkohol.
Styrkan i boken är att skribenterna inte glorifierar sina mödrar utan försöker skildra dem precis som de är med styrkor och svagheter. Det ryms så mycket kärlek i berättelserna. Det är mamma som allt kretsar kring, hon är mittpunkten i universum.

Finns boken att låna? Klicka här!

Ny serie av Erik Eriksson

Men fåglarna sjunger om natten är första delen på Erik Erikssons nya romanserie.
Serien har fått samlingsnamnet Sagan om vår nya tid och ska omfatta tre böcker. Där skildras de stora världshändelserna ur vanliga människors synvinkel, precis som i hans tidigare Grisslehamnsserie.
Första delen handlar om nazismen, del två kommer att fokusera på invandringen från landsbygd till storstad på 1950-talet. Den tredje och avslutande delen ska skildra hur Sverige på 1960-talet upptäckte resten av världen, bland annat genom Vietnam.
Men fåglarna sjunger om natten är en roman om otillåten kärlek och om nazismen som försvann. Huvudpersonerna Helena och Johan växer upp på Lidingö under andra världskriget. Nazismen förekommer öppet i den välbärgade villastaden. Johans far är jude, Helenas far och bror är övertygade nazister. tiden går och Johan börjar gräva i traktens historia. När hans bäste vän försvinner, förstår Johan att det finns krafter som försöker hindra insyn i det som händer.
I boken beskrivs 1940-talet väl, de som var med på den tiden kan säkert känna igen sig i de olika miljöer och händelser som författaren skriver om. För dem som inte var med då, blir det en historisk resa tillbaka i tiden. Man lär känns personerna i boken och när berättelsen är slut längtar man efter att få veta hur det ska gå för Johan och Helena och människorna omkring dem.

Finns boken att låna? Klicka här!

Att bli uppäten av en glufsare!

En dag när Sara är ute och cyklar med sin lillebror Leo, blir han uppäten av en glufsare! Sara, en modig och smart tjej, tar omedelbart upp jakten på monstret för att rädda Leo.

Hon hinner nästan i kapp glufsaren, när det tyvärr är så att den blir uppäten av en slukarius!

Sara följer efter slukariusen till boet, men den blir uppäten av en vattenglurp innan hon hinner fram.

Glurpen blir uppäten av en taggryggad frosso, som i sin tur slukas av en sabeltandad smaskare. När smaskaren har somnat mätt och belåten, klättrar Sara in i hans mun.....

När Leo blev uppäten är en rolig och knasig bilderbok för barn från 3 år. Den passar även lite äldre barn, min sjuåring läste boken med stor förtjusning. Det är spännande att följa Saras färd, ska hon hinna fram och hur ska hon rädda Leo?

Monstren är fantasifulla och ser inte så farliga ut. Jag gillar också de olika mer eller mindre fantastiska fordon som Sara bygger för att ta sig fram över hav och land. På flera sidor är bilderna ritade som i serierutor.

Om barnet är rädd för monster, ska du nog vänta med att läsa den. Men alla monsterälskare kommer att gilla den!

Boken är skriven och illustrerad av John Fardell.